När folkpartiledaren talar om föräldrarnas närvaro i skolan så förvandlas en viktig debatt till politiska pajaskonster och gammalkristen skamkultur.
Jag var en mycket närvarande förälder den tid min yngsta dotter gick i grundskolan. Under 9 år deltog jag i föräldraföreningen, som farsa på stan, följde med på klassresor och utflykter. Och jag vill påstå att det var bra, för mig, för skolan och framförallt för min dotter. Jag fick tillfälle att möta läraren under andra och mer lättsamma former, jag fick band och bekantskap med andra föräldrar och vi kunde känna att vi faktiskt hade något att säga till om i skolan, våra barns gemensamma plats för bildning.
Jag fick förståelse för hur en modern skola fungerar och jag hade roligt. När min dotters lärare dömde ut hennes matte, kunde jag säga att han hade fel, för att jag hade lärt känna honom under naturveckan på Kynnefjäll, i bastun på simhallen vid Uddevallautflykten, jag visste att jag kunde säga emot honom, utan att jag riskerade mitt barns skolgång. För jag visste att hon kunde matte, men att det snarare var något fel med undervisningen, hon tråkades ut av den. Och vi kunde tillsammans, lärare, föräldrar och barn finna en annan väg till kunskapen för henne. Idag utbildar hon sig till mattelärare, så helt fel var det inte och jag vill nog påstå att det inte hade varit så om den enda kännskap till skolan för min del hade varit utvecklingssamtalen.
Att vara förälder är att föräldra, dvs vägleda, hjälpa, stötta barnets utveckling till en självständig och vuxen individ. Till det söker vi den hjälp som står att få av lärare, pedagoger, läkare, tandläkare, bibliotekarier, fotbollstränare ossv. Men tonvikten ligger på "söker vi".
Så en hög föräldranärvaro i skolan måste vara önskvärd. Det varken underlättas eller uppmuntras av skola och politiker. Tvärtom så har man ju genomlidit skoldebatter där poliser, terapeuter, specialister, psykologer, ja allt möjligt men inte föräldrarna är nödvändiga för en väl fungerande skola. Men det är ju faktiskt vår skola. Medborgarnas, inte experternas, politikernas och myndigheternas skola. Det känns underligt att man ska behöva påminna om detta. Och här kan inget av de politiska partierna klappa sig för bröstet.
Det gör ju inte Björklunds nya käpphäst heller. Han vill ju använda skolan som någon sorts offentlig stupstock där föräldrar kommenderas in för att åse sina barns dåliga uppförande. Och kommer de inte frivilligt så ska de hämtas med polis eller få någon sorts påföljd.
Så blanda inte samman hög föräldranärvaro i skolan med major Björklunds straffexercis.
Intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om skolan, folkpartiet, Jan Björklund, straff, elever, val 2010, föräldrar
Björklund själv gör så här.
4 kommentarer:
Vill man vara snäll, så är det väl möjligt att säga, att Björklund visar på en oförmåga att identifiera problemet och därför blir förslaget till lösning något bisarr.
Jag, däremot är elak av naturen och är övertygad om att Björklund tror sig hittat ytterligare ett populistiskt förslag för att möjligen upprepa Lejonborgs makabra röstframgångar på sin tid.
Å ena sidan villjag gärna skärskåda förslaget som om det vore seriöst. Att föräldrar skall åläggas att infinna sig i skolan för att åse sitt föräldraskaps misslyckande.
Men å andra sidan så har du ju säkert rätt. Förnedring som en valvinnare. Lycka till Björklund!
Ska man döma av reaktionerna i lokalen i Strömstad där bomben briserade så vekade ju folk närmast chockade och förstummade. Man ska nog inte räkna med något offentligt uppror i Fp så här nära valet, i vart fall inte riktat mot partiledaren. Men nog verkade folkpartisteran nog så vilse i pannkakan.
Då och då slår vi huvudet på samma spik Anders.Nu har det hänt igen. Vi tycks ha samma typ av erfarenheter. Och samma typ av åsikter om det goda med föräldranärvaro i skolan. Bara det att du formulerar dem så att jag och många andra bara behöver hålla med.
Förhoppningsvis blir Björklunds föräldranärvaroförslag en spik i hans egen politiska kista.
Självkritik i skolan, finns den?
Trist att höra ungarna klaga på hur fruktansvärt tråååkigt det är i skolan.
Kan man inte då anta att det är tråkiga oinspirerande lärare som ger tråkiga lektioner.
En väldigt viktig sak är att läraren kan inspirera och väcka intresse. Om läraren känner ointresse, vanmakt, utbrändhet mm så måste han byta yrke!
Förädrarnas anvar är att ungarna kommer till skolan, skolans ansvar är att eleverna lär sig det de ska i skolan.
Föräldrarna har ansvar att eleverna lär sig det de behöver för livet och det har de att diskutera med framför allt skolan eller byt skola.
Skicka en kommentar