När jag var ung och gjorde militärtjänsten, låg i lumpen, så läste jag Marx. Karl Marx. Jag var politiskt intresserad och intresserad av hur samhällen skapas och utvecklas. Och lumpen gjorde det möjligt för mig att studera. Som en av de sista i svensk historia som blev ”dömd” till förvar i cell för en förseelse, satt jag 6 dygn i arresten. Väckning kl 0600, bädden uppfälld mot väggen, toalettstol, ett litet bord och en pinnstol. Det var allt. Ställde jag mig på bordet kunde jag se en aning av himlen genom cellfönstret.
Men det fanns en annan lucka. Man var visserligen förhindrad att läsa underhållningslitteratur, tidningar och böcker. Facklitteratur däremot var tillåtet. Så jag beställde Karl Marx: Kapitalet i tre feta band och fick dem! Min lilla upprorssjäl njöt för fullt och fylld av iver att förstå satte jag igång att läsa. En del visste man väl, en del hade man förstått men känslan av att lämna arresten och ha läst Marx´ Kapitalet var ganska mäktig.
En huvudtes hos Marx är, att på ett abstrakt plan, så kan varje samhälle skiktas i tre nivåer, den ekonomiska, den politiska och den ideologiska. Marx hävdade att den ekonomiska nivån var bestämmande över de andra. Det vill säga, ekonomins organisering, förhållandet mellan produktion och ägande, arbete och kapital, bestämde vilken politisk och ideologisk överbyggnad varje samhälle skulle komma att få.
Detta är en sanning som varje marxist tar med sig; när det gäller det kapitalistiska samhället eller dess feodala företrädare tvekar marxisten aldrig: förhållandet mellan arbete och kapital bestämmer de politiska förhållandena.
Men när marx-isten plötsligt ställs inför 1900-talets största ekonomiska experiment, planekonomin i Sovjetimperiet och de asiatiska staterna, så sviktar tron på gamle Marx. ”Inte kan det vara planekonomins fel att Lenin skapade enpartistaten och Stalin Gulagarkipelagen och det kommunistiska imperiet.” Nej nu plockas det mest dubiösa freudianska lättgodset fram. Det var de dåliga ledarnas fel, Stalins vansinne eller klosterbakgrund, Ulbrichts taskiga barndom låg bakom murens bygge och dödsskjutningarna. Varför sviktar marxisternas tro, ja för det är just en tro, på Marx? Gäller inte teorin om den ekonomiska basens överhöghet längre? Planekonomin, den statligt ägda och statligt kontrollerade makten över produktionsmedlen har inte alls längre med politiken, med diktaturen att göra.
På så sätt överger ”marxisten” Marx , glömmer ett helt århundrade av politisk erfarenhet, och hoppar tillbaka till sin 1800-talsvärld, sina ideal och sin klockartro på att ”nästa gång, då, då skall vi nå himmelriket!”.
För att vi aldrig skall glömma vad planekonomi innebär, så borde dagen som är idag den 8 november, upphöjas till internationell minnesdag, nämligen dagen då planekonomin gjorde sin slutliga ekonomiska och politiska bankrutt.
Andra skriver om Marx .
AB1
AB2
DN
6 kommentarer:
Förutom att den dag som idag är är den åttonde november och inte den tionde, så kan man inte annat än hålla med dig.
Lucky Luke-syndromet du vet - snabbare än sin egen skugga. :)
Jag är ju lite långsam- på vilket sätt påverkas de marxistiska analysinstrumentet (och därmed förhållandet mellan ekonomi, politik och ideologi) av de "planekonomiska" diktaturernas haveri.
Det intressanta med de s.k. socialistiska staternas praktik är ju att de inte i något fall uppfyllt kriterierna för när man kan tänka sig en revolution/upprättande av ett socialistiskt samhälle - om man håller fast vid de grundläggande teserna om detta förutsätts ju ett högt utvecklat industriellt samhälle där produktivkrafterna befinner sig i ett stadie där de församhälleligas (inte samma som att de förstatligas). Ett sådant samhälle förutsätter ju också att man sedan länge lämnat feodala strukturer - något som dominerat i de s.k. socialistiska staterna.
Peter, precis! Men det jag förvånas över är att en grundläggande tes i Marx´ analys säger att det är den ekonomiska basen som bestämmer form och inehåll på den politiska och ideologiska nivån. När en del av våra marxister då försökte bedöma planekonomiernas samhällstrukturer så frångick man plötligt och utan reservation denna Marx tanke om den ekonomiska nivåns hegemoni. Diktaturen, förtrycket och nomenklaturen uppstod inte pga den ekonomiska basens struktur. Jag menar att erfarenheten av det realsocialistiska experimentet är att planekonomi är oförenlig med demokrati, allmänna val och ett öppet samhälle. Diktaturerna i öst uppstod inte trots planekonomin utan just på grund av densamma.
Det är med andra inga större fel på Marx´ teori utan bara på marx-isternas sätt att tillämpa dem "efter behov".
När det gäller Östra Tyskland, Polen, Tjeckoslovakien, till dels Ungern så var det ju inte fråga om några feodala samhällen, visserligen aristokratiska men trots allt realtivt välutvecklade kapitalistiska ekonomier.
Jag efterlyser med andra ord en samhällsutopi som förenar marknadsekonomi och demokrati för alla människor på alla plan, där ägande, makt och inflytande ligger i händerna på människorna, inte strukturerna. Vilket med andra ord beskriver att produktivkrafterna församhälleliggas. Och likafullt måste det vara ett samhälle som skall kunna fortsätta utvecklas till något annat, som min fantasi inte klarar av att föreställa sig. Dit är det långt.
Marxismen är inte mekanisk, förhållandet mellan basen och överbyggnaden är dialektiskt. Men basen kommer ändå först.
För övrigt har jag aldrig hört talat som någon marxist som förklarat Sovjetunionens misslyckande vad gäller att utveckla socialism med Stalins vansinne eller Ulbrichts taskiga barndom. Kan du hänvisa till någon bok eller pamflett av någon någorlunda framträdande marxist som faktiskt driver en sådan tes?
Vidare så var ju inte den ekonomiska basen i östblocket ett socialistisk produktionssätt. Ryssland 1917 hade en i huvudsak agrar och feodal bas. Under de följande 30 åren så förändrades den till en industrikapitalistisk bas som dock planerades centralt av kommunistpartiet.
Det är ett utav flera skäl till varför det brast. Socialismen förutsätter inte enbart att människans förhållande till produktionen förändras på ett samhälleligt plan utan i sin mer utvecklade form även på ett mer direkt plan, relationen mellan producenten och de produktionsmedel han brukar. Vad kommunisterna gjorde i Sovjetunionen var att helt enkelt importera teknik och organiseringsformer från de mest utvecklade kapitalistiska staterna. En socialistisk utveckling kräver alltså även omfattande omstruktureringar av produktionsapparten, någonting som tar lång tid att fullända.
Att planekonomi i största allmänhet skulle betinga diktatur har jag svårt att förstå. Jag ser att så kan vara fallet, under särskilda förutsättningar. Men inte i allmänhet. Och dessutom är det så att ingen verklig demokrati är möjlig utan en möjlighet att planera ekonomi i enighet med demokratiska beslut. Vad vi talar om annars är inte demokrati utan liberalism/meritokrati vilket från Franska Revolutionen var en från demokratin skiljd utvecklingslinje.
Förutom att planekonomin är en förutsättning för reell demokrati och människans frigörelse så är den vida överlägsen marknaden sett till ekonomisk effektivitet. Det var den på sätt och vis redan på 30-talet, innan avgörande tekniska innovationer som datorer, internet och CAD-lösningar som ex. EAN/streckkod.
Moderna storföretag väntar inte på marknaden, den är för långsam, okoordinerad och oprecis. De använder sig av planekonomiska instrument. Dagens kanske mäktigaste företag Google bygger på planeringsteknik från det planekonomiska experimentet Project Cybersyn under Allende (som tyvärr knappt han starta).
Det har teoretiskt bevisats av ekonomer och datavetare som Paul Cockshott och Allin Cottrell att en modern teknologisk planekonomi inte bara är fullt kompatibel med demokrati utan också kalkylerar värden och skickar information snabbare än vad någon marknad kan klara av.
Ärligt talat är det bara konservativt att hålla fast vid marknadsekonomin, några rationella skäl finns ej längre.
Alex,
Marx var inte mekanisk även om han gav upphov till en hel ideologi som är det. Marx vetenskapliga teori är i långa stycken fortfarande en viktig del i nationalekonomin, marxismen däremot mera tveksam och det ärt den jag argumentarar mot.
Läs samtliga kommunistpartiers kongresshandlingar från 1956 och framåt och du vill finna alla argumenten som jag beskrev. Brister språkkunskaperna så räcker det med att läsa SKP´ sedermera VPK´ kongresshandlingar från samma tid. Elller partipressen, Flamman och Ny Dag.
Du blandar samman den feodala agrarstrukturen i Sovjetunionen med de en stora omvandlingen av samma nation som skedde under 1900-talet. Speciella förhållanden javisst, men exakt samma utveckling skedde i relativt mogna kapitalistiska ekonomier som de i Tyskland/DDR och Tjeckoslovakien. Samma planekonomi, samma överbyggnad. Att dra några andra slutsatser av dessa försök än att planekonomi är oförenligt med demokrati är absurt. Dessutom föll planekonomierna ihop därför deras ekonomiska potens fullständigt var uttömd. Det är en gärna odladf myt att det skulle vara enskilda perosser eller rörelser som fick muren att fall. Det var en totalt stillastående ekonomi, inget annat.
Att sedan som du komma dragande med ett monopolföretags företagsekonomiska dispositioner och strategier och blanda samman det med samhällen och nationalekonomier är väldigt okunnigt. Man ska vara försiktig med sin argumentation, alla halmstrån håller inte. Kapitalismens strävan efter att uppnå monopol har inget med demokrati eller marknadsekonomi att göra.
Skicka en kommentar