lördag 7 november 2009

Den 9 november 1989 borde vara en arbetarrörelsens högtidsdag

Jag kan inte låta bli att notera att bland socialdemokratiska bloggarna så har murens fall aldrig hänt. Inte en enda blogg uppmärksammar att det är årsdagen för viktigaste framgången för en demokratisk socialism. Berlinmuren faller - hundratals miljoner människor befrias från historiens kanske största förtryck. Slutet på det kalla kriget, järnridån upphör att existera. Ingen legitimitet längre för att i socialismens namn förtrycka och förslava, ockupera och trampa på. Den 9 november 1989 borde vara en arbetarrörelsens högtidsdag men i vår svenska ankdamm kan det gå tyst förbi. Istället kan vi tom i det socialdemokratiska partiet höra företrädare tala för planekonomi och i överslätande ordalag om förhållanden bakom muren.

Är det konstigt att Sverigedemokraterna kan fullfölja en historisk tradition när vi själva inte kan hålla reda på vår egen. Tystnaden och likgiltigheten är skamlig, den är ett hån mot alla våra kamrater som dog, fängslades, torterades och deporterades för sin kamp mot förtrycket.


Därför återpublicerar jag en text från den 19 augusti i år.











Idag firar vi 20-årsdagen av den paneuropeiska picknicken i Sopron, på gränsen mellan Ungern och Österrike. 600 människor, vuxna och barn, rusar mot gränsposten. Från den ungerska sidan mot den österrikiska. De har lämnat sina Trabanter några hundra meter bort och tänker lämna sitt land. Utan att veta om de kommer att stoppas, förmodligen skjutas i så fall, lämnar de allt. Deras handling kom att bli en symbolhandling. Det kommunistiska systemet i östra Europa föll. Inte över en dag, men inom några månader. 70 år av terroristisk diktatur börjar att monteras ner i samma ögonblick som den ungerske gränsvakten bestämmer sig för att inte göra något för att stoppa de 600.


Det här är en historisk dag. 1900-talets största sociala och politiska projekt går i graven. Det handlar givetvis inte om blundande gränsvakter. Det handlar om en politisk utopi som visar sig oduglig. De planekonomiska systemen som byggdes i centrala och östra Europas länder förmådde varken skänka människorna ekonomisk, politisk eller social frihet.

Estland, Lettland, Litauen, Polen, Vitryssland, Ukraina, Georgien, Ryssland, Moldavien, Rumänien, Bulgarien, Ungern, Albanien, Jugoslavien, Tjeckoslovakien var alla länder vars politiska signum blev diktatur, Planekonomier, planerades av staten, som ledde till social misär. Skoningslöst avslöjades här idén att en stat med produktionsmedlen i sin hand skulle kunna skänka sitt folk lycka. Det som skapades var ett förmyndarsamhälle där staten och dess funktionärer alltid visste bäst. Ner i varje por, i minsta skrymsle av samhällskroppen sipprar ett förmynderiets gift. Och för att sprida det krävdes ett övervakningssamhälle som engagerade samtliga dess medborgare, antingen som bevakad eller som bevakare. Instämde du inte blev du skickad till de planekonomiska mönstersamhällena, där principen om ”av var och en efter förmåga till var och en efter behov” nådde sin utopiska fulländning. Gulag var inte bara fängelser, det var också det organiserade uttrycket för en samhällsutopi. De som försökte fly denna utopi dödades. Aldrig har det demonstrerats med större tydlighet att planekonomi aldrig låter sig förenas med demokrati, med fria tankar som yttras fritt och vars yttersta vilja får manifesteras i medborgarnas val. 100 miljoner döda bär vittnesbörd om detta.

Den 19 augusti för 20 år sedan gick 600 modiga människor mot gränsen i Sopron, klippte det symboliska låset i gränsbommen och fortsatte in i Österrike. Efter sig lämnade de ett samhälle i total politisk, ekonomisk och social bankrutt. Framför sig bar de ett befriat Europa.

Låt oss aldrig glömma det.

Du kan läsa mer här, här, här. Intressant bloggas här, här och här. Och här och här.

5 kommentarer:

Eva Hillén Ahlström sa...

Ja, en viktig dag att uppmärksamma.
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=37129

/Eva

Viktor Wallin sa...

Hej,

ja det är sannerligen en stor dag, men att den inte är arbetarrörelsens dag tycker jag inte är så konstigt.

Tack vare USAs osvikliga stöd till Väst-Berlin "Ich bin ein Berliner" och kommunismens totala brister i grunden, gick det som det gick. Under tiden muren fanns var Sverige ett av det mest anti amerikanska länderna i Europa.

En arbetarrörelse som har gener (som nu är långt borta men som på 60-talet var närmre) från kommunismen kommer ha svårt att ta åt sig äran denna dag.

Den 4 november 1989 var näst intill lika vacker, 1 miljon berlinare demonstrerade mot kommunismen. Där tågade liberalister och höger tillsammans med socialister. Vilka av dessa tycker du är närmst kommunismen själv?

Exakt..

Därför tror jag att det inte är en arbetarrörelsens dag.

Mvh Viktor Wallin

Anders Nilsson sa...

Nog slogs majoriteten av socialdemokrater mot kommunismen, och många fick sätta livet till.Men problemet är att det finns socialdemokrater idag som förespråkar planekonomimn i någon sorts historielös förhoppning om att det kommer att gå bättr nu om vi bara prövar en gång till.

Viktor Wallin sa...

Det har du rätt i.

Men det jag skrev handlade inte om planekonomin som du skrev idag, utan kopplingen arbetarrörelsen och Berlinmurens fall.

De hör inte ihop. Men högtidsdag för alla kan det vara, men inte vifta med röda flaggor när det var en av de rödaste regimerna i historien som föll, det var det jag tyckte var motbjudande och paradoxalt.

Viktor

Anders Nilsson sa...

Viktor,
enligt mitt synsätt så är kommunismen bara den politiska och ideologiska överbyggnaden på ett planekonomiskt system. Och visst hör väl störtandet av de mest förtyckande diktaturerna någonsin en märkesdag för en demokratisk arbetarrörelse. Eller snarare, "borde vara det". För jag vet att det är provocerande för många att föreslå det. Man vill liksom inte erkänna att kommunismen blev kommunism i samma ögonblick som de avskärmade sig från den demokratiska arbetarrörelsen. Och fanorna kan färgas röda antingen av morgonrodnad eller blod. Kommunisterna valde det senare och det är en röd färg som inte ska blandas samman med min.