Det var en vacker höstdag på västkusten. Tanums arbetarekommun har bjudit in till en dag för att diskutera en politik för Tanum. Hur ska vi vinna val och vilka politiska frågor ska vi driva, är frågorna som ställs i inbjudan till alla våra förtroendevalda och sympatisörer. Ett tjugotal dyker upp. Tanums AK har samma problem som andra med medlemsaktiviteten. Vi försöker en del nya vägar, men det är drygt och förändringen går mycket långsamt. Likafullt är vi optimister. Men då är det viktigt att vi också förändras på allvar, att vi blir ett med den verklighet som vi delar med medborgarna.
För min del började dagen med att jag vaknade tillsammans med min sambo, hon skulle arbeta långdag, så jag nyttjade den tidiga morgonen till att skriva några protokoll för att sedan dra till styrelsemöte i Arbetarekommunen. Två timmar senare började folk komma till dagens arrangemang. Själv hade jag en sjuk hund hemma och kunde bara stanna en och en halv timma.
Jag fick med mig Krister Kronlids inledande inspirationsanförande. Det var de vanliga sanningarna om den borgerliga passiviteten, om nedskärningarna och hoten från privatiseringen av offentlig sektor osv. Att antalet anställda ökar i offentlig sektor och att ”privatiseringen av offentlig sektor” omfattar 10% av den, resterande 90% är statligt och kommunalt drivet spelar ingen roll. Vi ska stoppa ”privatiseringen” och då får inte verkligheten lägga några hinder i vägen, verkar man tänka. Så i stället för att problematisera den verklighet vi lever i så väljer man att bortse från den.
När så den obligatoriska restaurangmomsen kom upp, Kronlid ansåg att det var en ren överklassreform som gick hummerätarna och ostronsörplarna till mötes, så reste sig en av våra medlemmar, tillika restaurangägare och menade att han inte var lika negativ till momssänkningen. Han sa att det åtminstone för hans egen del sannolikt ville föra till att han anställer fler, restaurangnäringen är ju en av de branscher som har minst rörelsemarginal och lättnader skulle ge större trygghet och mera framtidstro. En annan av medlemmarna, för dagen utklädd i något papegojerött, fastslog likafullt att han hade fel, pengarna skulle gå rätt i fickan på de lyxlirande krogägarna. Hon visste ju bättre.
Jag vet inte vilka restaurangvanor de har, men i min värld så handlar det om Acim och Mehmed, två bröder som tillsammans med familjen driver pizzerian i Hunnebo, det handlar om korvmacken i Grebbestad, om de tre ungdomarna som tagit över bespisningen på Gerlesborg och nu driver Restaurang Gerles, till närboendes glädje. Det är de kooperativa på Café Olivia i Skärholmen som ger fattiga människor en mötesplats och gudomliga bakverk. Pizzerior, vägkrogar, lunchserveringar, kaféer och kiosker som drivs inte sällan av invandrare och under en omänsklig arbetspress. Det är hårt arbetande människor som är mina likar, mina vänner och långt bort från den lyxlirarbild som ”de rättrogna” målar upp. Det är människor som vi borde lyssna på, precis som de privata företagen inom välfärdssektorn som borgar för att ungdomar och invandrare får jobb.
Efter att åhört debatten måste jag gå. Jag gick runt och tackade för mig. När den papegojröda förstår att jag är på väg hem så återvänder hon till mötessalen och annonserar högt för menigheten att ”ytterligare en svikare skulle gå.”
Nu är jag en ganska tålig person, men likafullt så slog mig tanken att just detta är en av orsakerna att partiet står stilla och organisationen stagnerar; den där pompösa självgodheten och avsaknaden av förståelse för andras situation som gör att människor otrivs i vår organisation.
I min värld möter man människor som måste gå från ett möte med ett beklagande. ”Så synd att du måste gå för vi skulle behövt just dig och dina tankar här.”. Men så fungerar inte besserwissrarna, de som alltid slår sig i bröstet med sin evigt rättrådiga ideologiska renhet. De är alltid tvärsäkra på sin egen förträfflighet och förstår vad som skiljer agnarna från vetet. I deras värld så skiljer man ut människorna som svikare och … ja vadå? De rättrogna? De utvalda? Ja inte vet jag. Där ges bara behörighet till de som har de rätta åsikterna, de andra är ju svikare.
Men om du ställer frågan om det kommer att förändra samhället, så tror jag inte det. För gudarna ska veta att vi borde ha en stark opposition mot den borgerliga förvaltaralliansen, mot förnedringen av människor i välfärdssystemen, mot ett ekonomiskt tänkande som ställer människovärdet på undantag, på diskrimineringen som håller människor utanför arbetets gemenskap på grund av deras kön, hälsa, etnicitet och ålder. Kampfrågor finns det gott om, ville vi bara se på verkligheten i stället för att likt ett mantra återupprepa de omröstningstaktiska ställningstagande som fabriceras för att riksdagsledamöterna ska kunna samla majoritet mot minoritetsregeringen, så skulle vi också kunna förenas med många människor i en verkligt samhällsförändrande opposition.
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om det Goda Samhället, diskriminering, opposition, politik, socialdemokraterna, solidaritet, svek, Tanum
6 kommentarer:
Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg och jag känner så väl igen mig i din beskrivning. Visst är det sorgligt att vi inte kan ställa oss vid sidan av oss själva och se på oss lite mer förutsättningslöst. Hur ser vi ut idag? Hur ser samhället ut idag?
När det gäller restaurangmomsen är jag lite mer tvehågsen efter att ha lyssnat på ett inslag på P1 om sänkningen i Finland. Man hade gjort en uppföljning och kommit fram till att det inte har skapat några nya jobb. Däremot kan jag hålla med om att det kan ge lite bättre marginaler för de hårt arbetande småföretagare som ju är "vårt folk", lika mycket som våra kommunanställda.
Anna-Lena, jag blir snarast kamplysten när jag möter partiets inre liv, och förvånas över hur det enkla verkar kunna göras hur svårt som helst.
Jag är inte heller så säker på att restaurangmomsens sänkning är lösningen på våra sysselsättningsproblem i Sverige. Det jag reagerar på är att vi socialdemokrater har så svårt att lyssna på människor som rimligtvis vet bättre om sin egen situation. I stället häftar vi avsikter och egenskaper på folk så att det ska passa våra idéer och nöjer oss med det, ja tom klappar i händerna.
Ibland är socialdemokrater gigantiska antikapitalister. Alla som äger ett företag är feta herrar i hög hatt och med cigarr i munnen.
Jag kommer ihåg när en kursdeltagare på Tärna folkhögskola kom och beklagade hur snorkigt han blivit mött av en socialdemokratisk valarbetare Fagersta. Valarbetaren hade svarat på alla kritiska frågor, att det fanns andra partier att rösta på om inte S passade. Vid den tidpunkten hade S en egen majoritet i Fagersta. Det har de inte längre.
Du är en underlig prick, Anders! Det är nästan så man tror att det bor en liten masochist i dig. :)
Det av sossarna uppbyggda systemet har gång på gång kört över dig och dina vänner, som du själv beskrivit här på bloggen. Är det inte din dotter som nekas gomspaltoperation inom vettig tid så är det din egen höft. Är det inte sjukvården så är det din vän som planerat klokt för sin pension, men som inte passar in i sossemallen. Ändå återvänder du, likt en hund som återvänder till sina egna uppkastningar, till sossepartiet. Det är inte klokt på en fläck!
Papegojorna kommer inte att ändra sig och inte ett parti så nerkört i socialismens gyttja!
Lägg av! Ge upp! Du förtjänar bättre, för du har ju relativt sunda åsikter som alldelens säkert skulle komma bättre till sin rätt i något annat parti som faktiskt vill gå framåt och göra Sverige till ett ännu bättre land att leva i. Du slösar bort din tid och dina ideér bland papegojor och stendöva testuggare.
Apropos inget. I närheten av Gerlesborg finns en lirare som pysslar med glas och även snickeri. Han gör bland annat jättefina små skåp med vackert mönstrat glas. Är det någon du känner till? Hans hustru vävde fantastiska saker också, men vävning begriper jag inte på samma sätt. Vet du vem jag menar är jag glad för lite info.
Om man som mig är övertygad om att varje anständigt samhälle måste vila på en grund av Frihet, jämlikhet och solidaritet så kan jag ju inte vika undan eller se mellan fingrarna med vad mitt eget parti är ansvarigt för. Jag arbetar för att förändra, för trots allt så är det det parti som jag menar har störst möjlighet att verka för de här tre grundsatserna.
Jag ska fråga runt lite om glaskonstnären, jag kan inte påminna mig det i rappet, vem det skulle kunna vara.
Skicka en kommentar