Nu har Svenskt Näringsliv återigen visat vilken samling korkade latmaskar de utsett att leda svenskt näringsliv. I ett skarpt förslag kallat "Konsten att strula till ett liv. Om ungdomars irrvägar mellan skola och arbete" framför de tanken att de som studerar humaniora vid högskolor och universitet utgör någon sorts samhällets paria som inte skall erkännas samma rättigheter som andra medborgare!
Fantastiskt! Om dumskallarna bakom förslaget ägnat bara en bråkdel av den intellektuella ansträngning som krävs för att läsa baksidestexten på en skönlitterär bok så kunde de skaffat fram informationen som totalt krossat dumheterna långt innan Svenskt Näringsliv satt sitt namn under skräpet.
Till att börja med kunde de ju titta lite på verkligheten utanför de kontorslandskap där de verkar ha vuxit fast. Det svenska utrikesdepartementet samlar stadigt in rapporter om vad som händer runt om i världen. Bland annat så följer man utvecklingen av just humanioras och inte minst kulturens ställning i världen. Vi vet ju att kulturen har fler intresserade än idrotten i Sverige. Här kommer lite hardcore facts.
Av Utrikesdepartementets rapporter kan man också läsa ut följande intressanta iakttagelser som bygger på offentlig och officiell statistik. I USA visar rapporten ”Americans for the art” att 3 miljoner amerikaner arbetar inom kulturnäringen, vilket kan jämföras med de 1,7 miljoner som arbetar inom bilindustrin. Kulturens andel av BNP i USA uppgår till 4,14 procent medan bilindustrin lyckas komma upp till bara 2,2 procent. Gissa vilken näringsgren som lämnar fläckar på Svenskt Näringslivs lakan.
I Tyskland omsätter kultursektorn 130 miljarder euro, €130 000 000 000 och bara i Berlin sysselsätter kultursektorn över 100 000 personer. Inom EU har man sedan långt tid medvetet satsat på att stärka kulturen och lyfta dess betydelse för att stimulera och vara motor för utveckling och innovation i näringsliv och samhälle. År 2006 publicerades en studie kallad ”kulturens ekonomi”. Av den framgår det att enbart kulturen i kategorin humaniora bidrar till 2,6 procent av BNP, även här betydligt mer än europeisk bilindustri liksom mer än kemikalieindustrin för övrigt.
Det här är fakta.
Till er som nu sitter på firmafesten i Almedalen säger jag bara att ni kan ju ställa lite frågor till kompisarna i Svenskt Näringsliv om det här. Men det riskerar väl att förstöra stämningen. Till er som frågar efter länkar säger jag uttröttad över latheten hos er att ni får leta upp dem själva. De finns hos utrikesdepartementet och hos EU. Det tar inte mer än fem minuter att finna, med en viss allmänbildning och humanistisk kompetens går det till och med fortare.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, humaniora, kultur, Svenskt Näringsliv, studenter, studiebidrag, Almedalen
13 kommentarer:
De är ändå smarta. Små, små steg och fokus flyttas så sakteligen. Hur många år har inte etablisemanget diskuterat den låga genomströmningshastigheten vid våra universitet.
Redan på 80-talet försökte syokonsulenter avstyra att elever sökte humanistiskt inriktade utbildningar.
Hög allmänbildning ger inga statuspoäng, vare sig i botten eller toppen av samhället.
Men det där är väl också en myt. Är det inte kultursektorn som skrapar hem mest poäng av alla? Jag begriper inte vad SN vill åt? Det är så urbota dumt. Jag menar att om vi inte vill studera realämnen, så finns det miljoner väutbildade människor som är beredda att ta de jobben. Behoven av humaniora försvinner ju inte med det. Jag tycker att det verakr som ren Sverigedemokrat-propaganda. Endast Sverige svenska krusbär....etc
Jag tycker nog du åtminstone ska skumma igenom rapporten innan du tar till storsläggan, och inte enbart förlita dig på nyhetsrapporteringen om den. Delen om minskade bidrag till studier i humaniora är bara en del av en större helhet, som desutom till stora delar förvrängts i rapporteringen, och har fått orimligt stort genomslag i den diskussion som följt. I själva verket innehåller rapporten ganska många intressanta infallsvinklar.
Läs t.ex ett bra sammandrag här:
http://fridholm.net/2011/07/01/troskeln-till-vuxenvarlden
Nisse, problemet med Svenskt Näringslivs tyuckare är att de utgår från en föreställning om att humaniorasektorn är en ickeproduktiv sektor. Vilket mina fakta motbevisar. Jag är givetvis beredd att diskutera skola och utbildning med Förster och kompani, men inte med de premisserna eftersom de är falska. Det är alltför mycket dumhet som ursäktas med bisatser och en viss svängighet i argumentationen som täcker in både det ena och det andra. Är det något som humaniora lär oss är det stringens, textkritik och gränsöverskridande, något som SD visar upp en förfärande avsaknad av i sin skrift.
Du har helt rätt i din argumentation Anders, men ändå har starka krafter under mängder av år drivit en målmedveten kamp mot humanistiska studier. Jag tycker mig se att kampanjerna har varit lyckade.
Att det i slutändan innebär, att Sverige som nation tappar konkurenskraft är obestridligt. Och vad värre är, vi blir andligt sett fattigare.
Visst Leo, så länge jag minns. Jag förundras över en värld som är så kändisfixerad men så totalt förnekar den utbildning och den brasch som skapar dem.
Faktum är ju att scenkonst säljer mångdubbelt fler biljetter än den professionella idrotten. Men gemene man lyssnar inte på det örat, man ser det inte, då media inte förstår det. Tre sidor sport, en sida kultur i bästa fall. Public service är något bättre, men kommersiell tv som lever på sina filmer upprätthåller myten och lögnen.
När Svenskt Näringsliv så oförblommerat och fördomsfullt går till attack mot utbildningen så är det en upptrappning. Och den skall bekämpas. Men tror du att det sker vid barerna i Almedalen?
Almedalen är ingen folklig kampfront!
Borde man inte ifrågasätta statligt kulturstöd i olika former om kultursektorn genererar stora pengar?
Dessvärre är det som kallas för kultur i mitt sinne alltför fläckat av vuxna människor som förverkligar sig själva iförda sockiplast på någon scen framför de närmast sörjande för att jag ska kunna göra annat än att helhjärtat stödja SN:s slutsatser.
Något kulturen ofta och högljutt kräver att få göra sitt kall stödda av subventioner. Man kan ju argumentera att kan de inte försörja sig på det på riktigt kan man ju pyssla med det på fritiden, vid sidan av ett riktigt jobb.
Det är faktiskt inte en tillfällighet att man på Arbetsförmedlingens hemsida har en särskild avdelning för "Kulturarbetare" och en avdelning för "Övriga".
Jag brukar annars skriva under på varje stavelse i dina inlägg men här kokade du nog över innan du blev klar med sammanfattningen av SN:s rapport.
Adam, nu är det varken bidrag eller subventioner som staten delar ut. Kulturpolitiken har lagtsfast av riksdagen och uppdraget att genomföra denna kulturpolitik går till människor med en kulturutbildning av en eller annan typ. Detta är inte konstigare än att utbildade bilarbetare bygger bilar och utbildade läkare arbetar på våra sjukhus. Varför skulle det vara annorlunda?
Ett annat faktum som sällan beaktas är att fler köper biljetter till professionella kulturarrangemang än till all idrott på proffsnivå, dvs de högre divisionerna i fotboll, ishockey, handboll, bandy, friidrott och alla landskamper för bägge kön tillsammans.
Så din aningen föraktfulla beskrivning av sockiplast och självförverkligande verkar vara mera uttryck för ditt ointresse och bristqande kunskap, något som förenar dig med Svenskt Näringslivs skribenter, men likafullt inte är en stavelse rätt.
Jag önskar inte gå i polemik med dig Anders men vad avser du egentligen med "professionella kulturarrangemang"?
Innefattar det bio-besök till Hollywood-blockbusters och besök till internationella rockbands konserter i Sverige?
För den intellektuella hederlighetens skull kanske åtminstone biobesöken och rockkonserterna borde räknas bort för att räkna med kultur skapad i Sverige då jämförelsen är med idrott från Sverige?
Räknas skolklassers besök till museum in i kulturarrangemangen förresten?
Tja Adam,
näh inte polemik, men en viktig diskussion kanske. Du har ju många poänger så diskussionen tar jag gärna. Mina siffror som kan hämtas från SCB gäller egentligen bara svensk scenkonst, dvs teater, opera och dans men skulle jag räkna även svenskproducerad film och svensk musik så handlar det inte bara om flera utan om väldigt mycket flera. (Jag skall inte trassla till det med att kontra med utländska spelare och tränare i svenska lag, räknas det :)?)
Det finns ju också undersökningar som visar entydigt att fler svenskar föredrar kultur framför sport.
När det gäller museer och bibliotek så är det ju i och för sig kulturinstitutioner, men jag har inte räknat med dem, även om en skola kollektivt söker sig dit så är det ju inte alltid att det handlar om betalade biljetter och det var ju det som var min förutsättning, att man betalat för att se/uppleva.
Min slutsats är i vart fall att den bild som florerar av en kulturointressserad befolkning inte stämmer, inte heller stämmer föreställningen om kulturen som en parisiterande verksamhet, om så vore fallet så är bilindustri och kemiindustri det i ännu högre grad.
Och när företrädare för en av Sveriges mäktigaste och viktigaste intresseorganisationer för dessa fördomar till torgs då måste man säga ifrån.
Jag blev nyfiken och gick in på SCB och kikade. Väldans massa teaterbesök och liknande må jag säga.
Jag blev förvånad.
Det kanske är så, man dömer andra genom sig själv. Jag såg senast en föreställning för en 10 år sedan och lovade då mig själv aldrig igen. Ett löfte jag hittills hållt.
Skicka en kommentar