Jag läser inte DN längre. Jag tröttnade på deras alltmer urvattnade och rent ut sagt usla kulturjournalistik. Likafullt så kom jag i morse att läsa Maciej Zarembas artikel från i söndags om Minervaskolan i Umeå. Det är del tre i en artikelserie om skolan från hans hand. Det var en välskriven och spännande inblick i en fungerande skola, om ett fungerande samspel mellan lärare och elever. Det är en optimistisk artikel om skolans möjligheter, om elever och lärare i samverkan på en skola som sätter bildningen i högsätet. Trots goda resultat verkar Minervaskolan och dess ledning vara i skottlinjen för pedagoger och politiker.
Mer hann jag inte förrän jag skulle iväg till jobbet. Men nu läser jag också de två andra artiklarna, den ena om en ”bombad” skola i Kävlinge med lärare och elever på flykt. Den andra bland annat om en framgångsrik vändning av en katastrofutveckling i Haninge kommuns skolor.
Gemensamt för de tre artiklarna är en skoningslös kritik av Skolverket, lärarutbildningarna och den samlade idiotin hos ett stort antal rektorer och lärare följsamma mot de förstnämndas och lokala politikers samsyn kring en skola vars enda uppdrag verkar vara att utgöra samlingspunkt med trivselambitioner. Det är en sylvass kritik av den borgerliga regeringens totala misslyckande i skolpolitiken. Men det är också en hälsosam påminnelse om att, skall vi förstå den svenska skolans förfall så måste vi följa den till tiden då detta förfall började. 20 år tillbaka i tiden.
Efter att ha läst det här så gjorde jag en runda bland bloggarna. Där finns några men inte alltför många om debatterar skolan som ödesfråga. Jag ska stanna vid två. Den ena är skriven av min partivän Jan Andersson från Helsingborg. Han och jag har haft en runda om den komunaliserade skolan förut och jag känner hans ståndpunkt: kommunaliseringen av skolan är bra. Punkt. Varje åsikt, varje andetag som verkar vilja diskutera effekterna av kommunaliseringen är av ondo. Jag vet att Jan Andersson är en klok man och respekterad politiker, också av mig, men i skolfrågan har han låst sig. Därför är det inte heller förvånande att han rubricerar sin text ”DN:s och Zarembas kampanj för Björklunds skola.” Det är trist läsning. I sin förblindade lojalitet med ett skolpolitiskt beslut från 80-talet så ser han inte ens att Zarembas kritik riktar sig just mot Björklunds skola. Men inte bara Björklunds utan också mot den skola som producerar lärarstudenter som inte vet vad multiplikation betyder, och som växt upp i en skola som förkastar bildning och kunnande. Som ersätter kunskapsmålen med trivselfaktorn och pedagogisk likriktning. För Björklunds svar är ju inget annat än tidigare betyg, välvilligt samsynad av den socialdemokratiska oppositionen.
Det här är dumt men det verkliga obehaget gav mig en länk i kommentarsfältet. Där hänvisades till en text skriven av en Elza Dunkels. Elza Dunkels är är filosofie doktor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet och en uppskattad föreläsare på diverse konferenser och seminarier. Uppenbarligen en auktoritet på sitt område. Hon beskriver sin morgon över DN som en dag som börjar dåligt, kallar artikeln en parodisk klimax för avsluta med att förklara sig bli lätt illamående av det hela. Med försåtliga glidningar och direkta lögner häftar hon åsikter på honom som inte återfinns i texten. Artikeln måste vara ett resultat av vänskapskorruption enligt Dunkels.
Hennes bloggtext är en obehaglig studie i kategorin förvridning av verkligheten. Det ger en bitter bismak av ett Östeuropa som inte längre existerar.
Och hon bekräftar bilden själv när hon skriver: ”Det är en friskola och som sådan inte ett dugg intressantare än andra. Och de andra friskolornas rektorer får inte heller komma och föreläsa eftersom det förmodligen skulle bli tomt och innehållslöst och studenternas tid är mer värd än så.” Det är politruken som av ideologiska grunder avvisar en avvikande syn som talar. Den med makten som hänvisar kritikern till tystnad.
Här fann jag ytterligare ett exempel på hur systembevararna mobiliserar, med vilket människoförakt de slår mot den som vågar yttra en motsatt ståndpunkt. Är det konstigt att skolan ser ut som den gör? Och till intäkt för sitt människoförakt tar Mats Åsa Lindeborg, hon som enligt egen utsago gick sönder när muren föll!
Lärarlistan är en blogg som också försöker debattera Zarembas artiklar.
Läs även andra bloggares åsikter om Maciej Zaremba, DN, skolan, politik, Minervaskolan, elever, lärare, samhället,
Intressant.
6 kommentarer:
De svenska socialisternas oerhörda svek mot föräldrar, barn och ungdomar belyses berömvärt av Zaremba. Och frågan om hur detta oerhörda svek kan förbli opåtalat i decennier framstår lika skriande, som när det gäller socialisternas brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna i den totalitära familjepolitiken.
Skall vi försöka oss på en gissning runt denna så angelägna fråga om sveken mot våra barn och ungdomar, kommer vi, igen och igen, fram till effekten av den symbios mellan socialistiska politiker i alla partier och de media i landet ”som räknas” – radio, TV, stora tidningar. Genom den politiska samsynen hos denna Nomenklatura i politik och media, läggs locket på för alla negativa – icke bekväma – sanningar, sådant som inte stöttar de socialistiska idéerna. Och de enstaka människor med kurage och integritet, som vågar säga ifrån- som t ex företrädare för Kunskapsrörelsen med tidningen Äpplet – avfärdas som löjliga eller aparta, kverulanter eller rättshaverister och utsätts för olika sorters repressalier.
Därmed syns inte det negativa. Och ingen kritik. Och därmed fortsätter eländet, och var och en av som tycker det är väldigt illa, tror att vi är ensamma om vår uppfattning.
Detta har några insatta personer kallat TYSTNADSSPIRALEN i vårt land. Den har också uppslukat de politiker, som skulle vara ett alternativ till socialisterna. Och till den grad, att de med sin nya skollag och dess kriminalisering av hemundervisningen, gör sig till än värre totalitärister än socialisterna själva.
Hjälp Zaremba och andra modiga människor att bryta denna tystnadsspiral! Tänk själv! Säg ifrån på skarpen! Kräv makt och myndighet över era egna liv och era barns bästa ! Protestera ! För barnens skull.
Krister Pettersson FAMILJEKAMPANJEN
Ja det var ord och inga visor, och mycket drogs med av bara farten. Men visst kan jag hålla med dig om att tystnaden och åsiktslikriktningen är av ondo. Likafullt så har väl skolan diskuterats i alla år, men det har inte funnits någon politisk majoritet för en förändring. Därvidlag står nog socialister, liberaler och de konservativa likvärdigt ansvariga. Och så undrar jag vad Familjekampanjen är för något? Har du åsikter om mina texter så är du välkommen men om du gör mitt kommentarsfält till någons sorts kampanjsida så kan jag få för mig att ta bort inläggen.
Jag har två lärarvänner som antingen pensionerat sig i förtid eller bytt jobb för att de inte orkar med att bråka med handfallna chefer. En till som är sjukskriven deltid pga utbrändhet för samma sak samt pådyvlade pappersexercis hon hellre varit utan. Känner bara en till som jobbar inom skola och han är helnöjd och tada .... råkar jobba på Minerva.
Själv levde jag i tron att skolan inte förändrats särskilt mycket från då jag gick själv gick (minns än höjdpunkterna som bra lärare klämt i med under årens gång). Det blev en mindre chock då första barnet började skolan för några år sedan i en sk bra kommunal skola. Välmenande lärare ja och absolut övertygade om att de har rätt om allt, även då de har fel, de vet gubevars bättre än föräldern vad som felas barnet. Ungefär lika många fantastiska lärare och fritidspedagoger som lyssnar och tänker själva och kan se sammanhang.
Bland FriPed:erna en fd lågstadielärare som tydligen haft förfärliga klasser och som sadlat om fick en mycket intresserad lyssnare på utförliga berättelser om hur saker och ting fungerar. Samme pojke som hans egen lärare sade "okoncentrerad, stökig" samtidigt som han var så duktig i allt. Denne lärare drog aldrig slutsatsen som vi föräldrar gjorde att grabben var en svamp som sög i sig kunskap och den stora andelen superlätt "Elevens val" gjorde honom rätt uttråkad. Finns det sedan några till i klassen med samma sinne så är stöket ett faktum. Vi startade ett par timmar fokuserad hemskolning i veckan och det var allt som behövdes för att den aktiva hjärnan skulle få sitt och allt lär vara bra nu. Fler mer allmänna faktorer var givetvis inblandade och allihopa har med tiden rättats till. Egendomligt att det ska vara några föräldrar som ska behöva påtala anledningar till att man underlättar stök och prat.
Jag blir så ledsen och arg då jag läser Zarembas artiklar och än mer då jag läser de kommentarer som sågar honom och styr in sig på detaljer som kan tolkas lite olika. Personligen anser jag att det stora övergripande är helt korrekt beskrivet. Starka ord ja och komprimerat ja (annars skulle artiklarna vara ännu längre)
Anonym,
jag kan bara instämma i din bild av skolan. Med ett barn som gick under 70 och 80-tal, ett som gick 20 år senare, barnbarn och dessutom med min yngsta dotter som nu avbrutit sin lärarutbildning pga av bristen av konkret lärarutbildning och urvaskaskade kunskapskrav så besannas Zarembas bild i allt väsentligt.
http://www.youtube.com/user/troedtroedson#p/a/u/0/TIPg8LBDkYY
Anonym,
jag lyssnade på klipet och visst, han talar om de som lyckas i skolan, de som når framgång. Men Zarembas poäng var ju att berätta om de som inte gör det, de som slås ut och överlåts till sig själva.
Skicka en kommentar