tisdag 5 april 2011

Faktum är att vi lever av att klippa varandras hår och ansa varandras mustasch

Det handlar om att förstå sin samtid. Veta vad som händer och inse hur verkligheten ser ut. Det är socialdemokratins stora utmaning och vårt eget ödesdrama. Under ett helt sekel var det den socialdemokratiska rörelsen som bestämde sin samtid och dess verklighetsbild. Av en självuppoffrande arbetarklass´ slit skapades de överskott som välfärdsamhället fördelade. Vårt grundläggande synsätt utgjorde centrum i samhällsdebatten. Den borgerliga oppositionen tyckes mest vara ett demokratiskt pynt, som till nöds fick låna makten när lejonet måste dra sig tillbaka för att slicka sina sår.

Men förväxla inte nutiden med gårdagens socialdemokratiska dominans. Den är för evigt borta. Socialdemokratin kommer aldrig mer kunna diktera samhällsdebattens fokuspunkter. Dagens samhälle tillåter inte längre en mobilisering i politikens uppsamlingsheat. Människor byter lojaliteter med samma självklarhet som de komponerar sin egen spellista på Spotify.

När en gång ledande socialdemokratiska ideologer som Enn Kokk förklarar att den enda förnyelse som krävs är en återgång till 1970-talets ståndpunkter så ger det samtidigt det politiska nyspråket och den politiska slutenheten mot omvärlden ett ansikte. När den nyvalde partiledaren Håkan Juholt sätter mustasch på samma ansikte och käckt deklarerar att vi inte kan leva på att rasta varandras hundar eller klippa håret på varandra, så plockar han fram en av 1970-talets industriromantiska favvo-floskler. Juholt menade det som en retorisk fullträff på RUT och ROT, men åstadkom bara ett stort tomt hål. Sida vid sida med sin nyvalde ekonomiske talesman.

Det var en luftpastej som i stället för finna sitt mål, obarmhärtigt visade hur en ålderdomlig retorik inte förstår sin egen samtid. För faktum är att i vårt samhälle lever vi av att klippa varandras hår, städa varandras livsrum, skjutsa varandras barn, torka varandras stjärtar och lösa varandras dataproblem, hantera varandras pengar och uppfostra varandras barn. I en globaliserad värld skapas värden både i tillverkningsindustri och tjänstesektor som cirkulerar i en lika globaliserad ström av pengar som omsätts i allt från musik till take-awaysushi, nybyggda hus och omsorg i skattefinansierad offentlig sektor medan allt färre bryter malmen, fäller skogen, bygger bilarna, kokar pappersmassan. Vi lever kort sagt i ett tjänstesamhälle.

Och lika lite som en återgång till 1970-talets retorik beskriver verkligheten, lika lite kommer en partiledare som vänder ryggen åt framtiden att vinna medborgarnas förtroende. De få dagarna för nostalgiskt 70-talsrus är över.

Intressant.

Läs Peter Karlberg och Johanna Graf om den nödvändiga samtidsdebatten. Och Anna-Marie Lindgrens något förvirrade försök att ärerädda ett linjetal.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

5 kommentarer:

Nils Dacke sa...

Bra skrivet men övergången till tjänstesamhället är delvis en myt då om vi tar liknelsen med jordbruket som bara 2-4% av oss jobbar i så det är ju ingen viktig näring heller? Ta bort den då! nej det går ju inte och lika lika går det att ta bort industrin som är motorn i ekonomin då så mycket snurrar kring den, precis som den gröna näringen är cirka 10% av vår ekonomi.

Att Juholt inte fattar detta beror på att han kommer från Oskarshamn där strukturen fortfarande är kvar i 70 talet med 2 dominerande industrier, Scania och OKG plus några till och väldigt få tjänsteföretag.

Anders Nilsson sa...

Visst, industrin är fortfarande en mervärdeskapare men inte e den enda, idag så kan även tjänsterna vara del av de eftersom den globaliserade ekonomin sas utnytthar värdeskapandet i Kina, Indien etc. "Vårt" jordbruk bedrivs inte bara på de stora slätterna i mellansverige och skåne, det bedriv över hela jorden. Det är tjänsterna som få samhället att snurra, där vi förr gjorde mer av det själva och bekostade det med produktion.

Annaa M sa...

Det är en myt att vi lever i ett tjänstesamhälle, Sverige blir ju inte ett tjänstesamhälle bara för att produktionen av varor inte sker här. Konsumtionen av varor/produkter fortsätter att öka, det syns inte minst på den växande mängden avfall. Du har fullständigt rätt i att "vårt" jordbruk sker på olika håll i världen. Därför måste också vår resursförbrukning ses i ett globalt sammanhang.

Jenny sa...

Hej! Fin bild. Varför föreställer den mig?
Det går bra att ta bort den nu. Tack på förhand.

Anders Nilsson sa...

Sorry Jenny, jag tyckte bilden var fin och passade i sammnahanget. Min mening var inte att såra någon, allra minst dig. Nu är den borta.