Vänner och älskare och socialdemokratins dilemma

Finns det något bättre än konsten för att förstå vad som sker i vår samtid. Det är bara i konsten som modet finns att sätta verklighetens dilemma på sin spets. Obundna av arbetets eller politikens förpliktelser kan konstnären se det som döljs av vår strävan att uppnå mål som ligger utanför själva ambitionen. Ett politiskt parti kan till exempel ha sin vision om framtidens samhälle men all möda läggs ner på att vinna ett val. Kopplingen tas för given, vinner man inte val kan man inte heller förändra. Men är det så säkert sant? Kan ingen förändring uppnås utan vunna val? Är det inte något självmotsägande för en rörelse som existerar därför att människor krävde förändring och åstadkom den, genom organisering i intresseföreningar och kooperativ förändrade man samhället. Också genom att vinna val. Men inte utan varandra. En ömsesidigt nödvändighet. Därför är det så vackert att läsa en författare som ställer saken på sin spets.

I ”Vänner och älskare” av Theodor Kallifatides finner jag följande; Georg Andreasson ordförande för ABF och socialdemokrat har drabbats av en hjärtinfarkt och får besök av sin gamle vän, reformkommunisten Milan. De talar om kärleken och nödvändigheten av att gränsöverskrida, kan jag inte gå på moln så avstår jag hellre kärleken menar Milan.

”-Du är kärleksfundamentalist, min käre vän.
-Hellre det än socialdemokratisk kärleksombudsman.
-Du hatar socialdemokratin, eller hur?
-Nej. (säger Milan) Det jag avskyr är denna fruktansvärda inbillning att alla problem går att lösa, lite mer resurser och så blir vi alla lyckliga eller i vart fall nöjda. Den socialdemokratiska drömmen utesluter det tragiska i livet, till och med döden försvinner i denna dröm, man har helt enkelt inte förhandlat färdigt om den saken, men vänta bara......

Georg skakar på huvudet.
-När jag hör dig kommer jag att tänka på min mormor.
-Ojdå!
-Hon röstade på socialdemokraterna hela livet. Vet du varför? Hon hade fått nog av det tragiska i livet.Tre söner födde hon och alla tre dog i olyckor när de fällde träd i skogen. Hennes man drunknade under ett lass timmer.Hon ville inte ha mera tragik. Hon ville ha en hygglig lön, varmt vatten i kranen, ledigt några dagar om året. Det var bara socialdemokraterna som vill och kunde ge henne det.

-Jag trodde vi talade om kärleken, anmärkte Milan.
-Kärlek, varmt vatten, rätt till semester, allt hör ihop.
-Ja, det är det som är problemet. Snart kan vi inte skilja det ena från det andra. Bekvämlighet lika med lyckan. Liknöjdheten lika med den stora kärleken. Ja, vad mer kan man begära, gamle vän?

(ur ”Vänner och älskare av Theodor Kallifatides. S 150-151)

Kan man sammanfatta socialdemokratins dilemma bättre än så? Drömmen om det perfekta samhället som möter kraven på elementär trygghet. Det ena blir det andra och plattas ut. Kampen för att vinna ett val blir detsamma som förändring, liknöjdheten det samma som den stora kärleken. Eller...?

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om konsten, politik, konst, det Goda Samhället, socialdemokraterna, samhället,